Mitt hjärta i din hand...

Efter allt det här som hänt så tror jag att jag på något sätt kommer att komma ut starkare.
Det var nog det bästa, eftersom det inte kändes helt 100% rätt från början.
Jag känner ändå att jag har fått något utav det, hur knäppt det än låter.
Jag känner mig liksom närmare mina kompisar, närmare min mamma och
även närmare mig själv.
Utan dom hade jag aldrig orkat försöka ta mig igenom det här.

Att glömma är inte alltid så lätt, när man hade allt det där man drömt om.
För ett litet tag, för en sommar, så trodde jag att det var mitt.
Jag kommer aldrig att glömma, även om jag måste, vill eller behöver.
Min första pojkvän.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0