Nelly Berglunds blogg

Jag är så rädd.
Jag är rädd för att bli missförstådd,
att folk inte ska förstå mig. Men det kan dom heller aldrig göra,
det kan ingen. Jag tror inte att jag är som alla andra...
men om det är positivt eller negativt vet jag faktiskt inte.
Många skulle nog såga positivt, men jag tvivlar.
Jag kommer nog aldrig att kunna öppna mig ordentligt för någon.
Men vad har jag egentligen att dölja, som inte en normal människa har?
Känslor, det förflutna, brister?
Jag får inte bli sviken igen. Det går inte, det orkar jag inte,
klarar det inte. Jag vill inte tillåta det, men vem kan förhindra det hemska?
Därför, just därför är jag så rädd.