I don't cry for pain...
...I only cry for love.
Fyfan vad ruttet allt känns.
Precis av allt jag inte ville skulle hända, så händer det.
Varför blir det alltid såhär? Vad har jag gjort för att förtjäna det?
Vad har jag gjort för fel?
Så många frågor, och jag kommer inte ens att få en förklaring till någon av dom.
Ibland önskar jag att jag kunde byta kropp eller något, då kanske det blir bättre.
Så att man lär sig uppskatta mig, min personlighet, och inte bara hur jag ser ut.
Fanfanfan.
Jag är så jävla arg. Men mest är jag arg på mig själv. Att jag kunde vara så dum, så jävla blind
och naiv. Att jag lät dig komma så nära.
Men jag får se det positivt. Bara ännu en erfarenhet, ett misstag, tydligen.
I framtiden går det säkert bättre, då lär jag mig se skillnad på idioter och icke-idioter.
Det kommer ta ett tag att komma över det här. Jag är ledsen alla, om jag kommer
att verka som förändrad ett tag framöver.
Men jag måste få bearbeta det här, måste få "stay in love with my sorrow" för en tid.
Jag lovar, I'll be back, bättre än någonsin.
Men just nu är det en svår prövning ahead of me.
Helt förståeligt om du är ledsen under en tid, och det är helt naturligt och självklart, vi får helt enkelt göra det bästa av situationen. Du vet att jag finns här för dig om du vill prata.
du är kanske ledsen, men aldrigaldrigaldrig ensam sötnos. <3