Nelly Berglunds blogg

Det börjar märkas av nu.
Till och med mina bästa kompisar har sagt att det har gått för långt.
Att jag ger mig in på saker jag inte kan behärska, att jag bara leker.
Att jag kommer att sluta upp hurt, värre än förut.
Det värsta nu är att jag vet vad jag gör, jag vet exakt vad jag gör,
vad som kommer att hända.
Men jag slutar inte, även fast jag vet att slutet är smärtsamt.
Jag fortsätter fortfarande, upprepar samma misstag, tar inga varningar på allvar.
Jag vill göra det. Jag vill ha friheten att kunna välja själv, att kunna göra som jag vill, skiter
i konsekvenserna. Jag vill vara jag. Men jag är ingen hora.
Kanske är det samma sak? Is that what I've become?

Snälla vänner, oroa er inte för mig. Även fast jag kanske gör illa mig själv på det här sättet,
så måste ni låta det ske. Det är nog viktigt för min personliga utveckling.
Att jag ser själv vad jag har gjort fel, upplever det själv, blir varnad men lyssnar
inte på råden. Det är inte för att jag är dum.
Det är bara för att jag känner att det är något jag måste gå igenom för att bli starkare.
Det är okej, jag kommer att klara mig utmärkt.