This Is The Life
Söndag igen.
Helgen gick som ett töcken.
I fredags var det fest på Olgas landställe i Åkersberga.
Det vart lyckat, träffade lite nytt trevligt folk och det spårade inte ut alltför mycket.
Det roligaste var att alla sov över där också eftersom det inte gick några bussar hem,
så jag fick trängas med sex personer i tre sängar. Mys eller?
Dagen efter var inte lika rolig.
Alla drog någon gång tidigt på morgonen och vi som hade anordnat festen
stannade för att städa. Städningen gick bra och jag drog tidigare än dom andra
för att jag ville hem i någorlunda tid till lunch, så jag tänkte ta en buss som gick halv ett.
Bussarna därute går med två timmars marginal, så jag gick ungefär en halvtimme tidigare än
vad jag egentligen behövde för att vara säker på att jag inte missade den.
Min mobil hade dött någon gång under kvällen så hade ingen aning om vad klockan var,
så när bussen aldrig kom efter sådär en halvtimme så började jag undra om det var något fel.
Då läste jag busstidtabellen och såg att dom hade sagt fel tid till mig, nästa buss gick inte förrän fem i två (!!!)
Desperat satt jag kvar vid busshållplatsen i hopp om att det stod fel på tidtabellen och att halv ett bussen
bara var försenad. Tiden gick och jag vågade inte gå tillbaka, kunde lika gärna vänta
på den där jävla fem i två bussen.
Efter två timmar ungefär kom lite folk och jag kände mig lugn, om dom stod där och väntade nu
så måste det betyda att klockan snart var fem i två och att bussen skulle komma strax.
Två tjejer i min ålder satt och väntade bredvid mig och en kille i 30 års åldern stod en bit ifrån.
Men klockan tickade på och bussen kom aldrig...
Tjejerna började bli otåliga, såsom jag hade varit ungefär för två timmar sen sådär, och
ringde sin mamma och bad henne ringa sl och kolla vad fan problemet var,
varför är en buss liksom en halvtimme försenad?
Då fick man reda på att det hade varit en helikopterolycka någonstans i Norrtälje,
och att bussen inte skulle komma alls.
Nästa buss gick kvart i fyra.
Som tur var, så var den ena tjejens mamma jätteschysst och skjutsade oss allihopa som väntade på
bussen till Åkersberga station, utan hennes hjälp hade jag fått sitta ytterligare två timmar
på den där jävla busshållplatsen.
Sen gick allt som vanligt, tog roslagsbanan hem till kära Stockholm
där man iallafall kan ta sig runt utan att vänta på en buss
i timmar.
Men precis när jag inte trodde att det kunde bli mer skit den dagen,
så är det ett marathonlopp mitt i stan, som bromsade upp
hela fucking lokaltrafiken. Just min busslinje dessutom.
Så jag fick gå hela vägen hem från Östra station.
Nu är det ju inte så väldans långt men ändå,
botten hade varit nådd för längesen!
Sen när jag kom hem fick jag tampas med en orolig mamma
som trodde inte trodde på min otroliga historia.
Det slutade med att jag bara la mig i sängen och somnade.
Det var min lördag hehe. Orkade inte gå ut under lördagskvällen,
blev en hemmakväll.
Dagens planer är att först städa mitt rum, sen träning på gymmet,
sen ska jag, Johanna och Adina gå och kolla på en netballklubb
ikväll. Ska ju börja på det till hösten, förhoppningsvis med dom två
eller själv.
Nu måste jag tagga, vi hörs mer någon annan dag!
Bjuder på en gammal bild på mig!
Ciao!