Nelly Berglunds blogg

WOHO!

Jag kan nästan inte tro att det är sant, det är sommarlov nu, typ!
Det känns inte som det, som att det har sparkat igång än!

Värmen är på g igen och de sista uppgifterna i skolan snart gjorda och inlämnade...
Livet kan inet bli bättre just nu!

Ändå så känns det inte som att jag hängt med, jag har inte hunnit njuta så
mycket än. Jag borde sprudla av glädje och så, men
nej jag har inte käns av någon sådant än.
Jag hoppas det kommer snart.

Söndag igen.

Helgen gick som ett töcken.
I fredags var det fest på Olgas landställe i Åkersberga.
Det vart lyckat, träffade lite nytt trevligt folk och det spårade inte ut alltför mycket.
Det roligaste var att alla sov över där också eftersom det inte gick några bussar hem,
så jag fick trängas med sex personer i tre sängar. Mys eller?

Dagen efter var inte lika rolig.
Alla drog någon gång tidigt på morgonen och vi som hade anordnat festen
stannade för att städa. Städningen gick bra och jag drog tidigare än dom andra
för att jag ville hem i någorlunda tid till lunch, så jag tänkte ta en buss som gick halv ett.
Bussarna därute går med två timmars marginal, så jag gick ungefär en halvtimme tidigare än
vad jag egentligen behövde för att vara säker på att jag inte missade den.
Min mobil hade dött någon gång under kvällen så hade ingen aning om vad klockan var,
så när bussen aldrig kom efter sådär en halvtimme så började jag undra om det var något fel.
Då läste jag busstidtabellen och såg att dom hade sagt fel tid till mig, nästa buss gick inte förrän fem i två (!!!)
Desperat satt jag kvar vid busshållplatsen i hopp om att det stod fel på tidtabellen och att halv ett bussen
bara var försenad. Tiden gick och jag vågade inte gå tillbaka, kunde lika gärna vänta
på den där jävla fem i två bussen.
Efter två timmar ungefär kom lite folk och jag kände mig lugn, om dom stod där och väntade nu
så måste det betyda att klockan snart var fem i två och att bussen skulle komma strax.
Två tjejer i min ålder satt och väntade bredvid mig och en kille i 30 års åldern stod en bit ifrån.
Men klockan tickade på och bussen kom aldrig...

Tjejerna började bli otåliga, såsom jag hade varit ungefär för två timmar sen sådär, och
ringde sin mamma och bad henne ringa sl och kolla vad fan problemet var,
varför är en buss liksom en halvtimme försenad?
Då fick man reda på att det hade varit en helikopterolycka någonstans i Norrtälje,
och att bussen inte skulle komma alls.
Nästa buss gick kvart i fyra.
Som tur var, så var den ena tjejens mamma jätteschysst och skjutsade oss allihopa som väntade på
bussen till Åkersberga station, utan hennes hjälp hade jag fått sitta ytterligare två timmar
på den där jävla busshållplatsen.
Sen gick allt som vanligt, tog roslagsbanan hem till kära Stockholm
där man iallafall kan ta sig runt utan att vänta på en buss
i timmar.
Men precis när jag inte trodde att det kunde bli mer skit den dagen,
så är det ett marathonlopp mitt i stan, som bromsade upp
hela fucking lokaltrafiken. Just min busslinje dessutom.
Så jag fick gå hela vägen hem från Östra station.
Nu är det ju inte så väldans långt men ändå,
botten hade varit nådd för längesen!
Sen när jag kom hem fick jag tampas med en orolig mamma
som trodde inte trodde på min otroliga historia.
Det slutade med att jag bara la mig i sängen och somnade.

Det var min lördag hehe. Orkade inte gå ut under lördagskvällen,
blev en hemmakväll.

Dagens planer är att först städa mitt rum, sen träning på gymmet,
sen ska jag, Johanna och Adina gå och kolla på en netballklubb
ikväll. Ska ju börja på det till hösten, förhoppningsvis med dom två
eller själv.

Nu måste jag tagga, vi hörs mer någon annan dag!


Bjuder på en gammal bild på mig!

Ciao!

Kommer sakna det här över sommaren, vad ska man nu hitta på
på lördagsmornarna? :o

Nu är det bara tre veckor kvar till sommarlovet.
Jag mår nästan lite illa när jag tänker på hur fort det har gått, ettan i gymnasiumet.
Snart går jag ut trean...vad händer efter det?
Bra fråga.

Åh vad jag älskar ljudet av svalor...nu är det sommar!

Det finns en gnista i mig.
Något som håller mig stark.
Kanske är det vänner, dansen eller tron på en ljusare framtid.
Det är en dragningskraft till omvärlden som får mig att inte försvinna bort i mig själv.

Idag när jag satt och fikade med Paula så kom jag på att jag verkligen längtar till sommaren.
Jag har kanske redan berättat flera gånger att jag har så sjukt mycket kul inplanerat.
Men det roliga är att jag faktiskt inte längtar allra mest till alla de där galna grejjerna som
jag ska göra i sommar, som till exempel spåra loss på Peace & Love, kanske
åka till Italien och ragga sliskiga amerikaner med Paula, gå på Bounce
och festa varje dag med mina bästa kompisar.
Utan det jag längtar mest till är att ligga där på en hängmatta på landet
i solen och tänka på alla crazy times och vara nöjd med att jag varit igenom allt det där,
både jobbiga stunder och fantastiska stunder, och överlevt.
Kunna ligga i min hängmatta och bara ta det lugnt och inte känna press.
Känna att sommaren är slut på allt det roliga, men att jag fortfarande
har alla minnen kvar som räcker en livstid.

Just nu, när jag känner att allt börjar brista ihop,
så känns det där scenariot så otroligt viktigt.
Att få känna mig avslappnad.

Och sen komma tillbaka till tvåan som en helt förändrad person.
Mognare, lugnare och mer erfaren.
En tjej som inte känner att hon behöver vara allt det där
för att lyckas i livet.

Whats up everybody?

Själv har jag nyss vaknat efter den mest intensivaste helgen i historien.
Har haft dansuppvisning både lördag och söndag så har behövt gå upp cirka sju på
morgonen, sen har jag varit ute på kvällarna också! Hade ju min grillfest
i fredags som blev helt okej ändå, med tanke på vädret. :/

På måndagar passar jag alltid på att sova lite, ta igen sömnen från helgen liksom.
Nu väntar en rätt chill vecka, ska inte jobba någon vardag så ska bara ta det lugnt,
träffa kompisar och göra lite skolarbete. Träningen har börjat trappas ner också eftersom jag
hade min avslutning i helgen, lite sorgligt faktiskt! Nu blir det bara gympass
tre gånger i veckan fram till sommarlovet sen är det slut på det.

På tal om träning så har jag nyss kommit på att jag vill på Bounce i sommar!
Det är ett slags dansläger mitt i stan på Balettakademien i en vecka
med olika världskända lärare, vore skitkul att gå på faktiskt!
Det enda jobbiga är att jag inte kan samma vecka som mina kompisar
från min dansgrupp, så jag får dra dit själv isåfall!
Men det fixar jag nog!

I helgen är det mer festplaner på g, eftersom Adina är ensam hemma hela helgen så
kör vi först på grillmys på fredag med bara jag, Adina, Johanna och Alicia.
På lördag har jag råkat bli trippelbokad! -.-
Mamma och pappa vill att jag ska på deras middag med några av deras kompisar,
och min dansgrupp har bestämt grillkrök i humlan och Adina vill dra på fest med en kille
som heter Micke (helgens haff). ;)

Vi får se hur det blir, men bjuder på lite bilder från i lördags så länge!
Puss!

...att alla här i världen är idioter tills dom bevisar motsatsen.

Heeeej!

Nu är helgen här igen, och tyvärr är inget inplanerat! :O
Ångest!
Hatar såna helger som är så värdelösa.
Antingen händer allt på en gång eller ingenting alls. Suck.

Blir väl att fråga Rebecka om hon har något i Rågsved eller så bara chilla med Tilde.
Imorgon kanske det blir chillkrök hos Johanna, sen om vi hittar något så drar vi nog ut
senare på kvällen.

Hoppas er helg blir mer fartfylld än min iallafall! :D

Varför känner jag mig ibland älskad och ibland jättehatad?

Livet kan vara så här lurigt ibland.
Jag vill bara känna mig omtyckt, bli respekterad.
Vill inte ha några konflikter, vill inte vara rädd för att träffa ett visst folk när jag
går på fest. Jag vill kunna leva in peace, liksom. Inga hard feelings.
Antar att det är så här det ska vara, man kommer inte överens med alla.
Det är så himla jobbigt, för jag vill ju inte bråka.
Fan.


Tack för att ni finns!<3

Grill<3


Dricka ;)


Valborgsbrasa!


Fina tjejer!


Jag, Paula & Frida! Hehe ful jag blev!^^


Dagen efter, lite sliten men helt okey! :)

Hur var eran valborg?